Stay true to you

Hej finaste du, vill börja med att säga att jag är tacksam för dina minuter du spenderar på att läsa & se mig och mina ord samt tankar… det betyder massor. Tacksamhet, ödmjukhet, vänlighet är något jag vill kopplas till samtidigt som det inte betyder att jag kan behandlas hur som…

Idag driver jag bolag – jag har valt att helst inte vara anställd då jag fått smaka på vad min dedikation samt hängivenhet kan leda till… däremot så gillar jag att ta pass till och från och har hittat bra ställen att få några extra timmar som kan balansera ekonomin som egen företagare, jag har medvetet valt att befinna mig på arbetsplatser där jag med min positiva inställning kan bidra till företaget utan att kanske behöva sträva efter någon högre position eller lön…

Bara att få vara, bidra och ha roligt är målet med min extra sysselsättning

Det som är skönt med detta är att jag faktiskt kan välja dem som är bra, dem som driver något med hjärtat – jag kan välja att avsluta om jag märker att det inte ger positivitet tillbaka.

En tråkig reflektion jag fick ganska nyligen var en så härlig personlighet som fick en möjlighet att kliva i den hierarkiska stegen inom ett bolag – en person som andades positivitet men som inte var redo… Ledarskapsrollen antogs med buller och bång genom att starkt visa att “mina visor eller inga visor…” detta även om felaktiga observationer eller slutsatser drogs. En vanlig reaktion – tyvärr inom många bolag. Den typen av ledarskap som skapar en personal med en klump i magen varje dag dem kommer till jobbet, ett ledarskap som i slutändan kommer att eliminera en efter en i truppen.

Hård innebär inte bra…

Att leda med hård hand är tyvärr inte det nya svarta utan det oerhört förlegade och tragiska som många har en tro om är vad som tar dem till toppen… tråkigt mig för mig som faktiskt gillade detta stället var att jag fick säga “tack och adjö” inte för att dem inte ville ha mig kvar utan för att jag inte ville vara en del av den tragiska utvecklingen som kan komma att ske.

Jag fortsätter att leva mitt liv, umgås med dem som skapar positivitet, framgång och personlig utveckling runt mig…

Life is to short – eller hur?

Vi vet alla om det, vi är alla medvetna, vi fasar alla för det självklara men vad gör vi för att motverka vår jords undergång? På riktigt? Jag är inte bättre själv, visst jag gör det självklara men blir det lite jobbigt så tar jag ofta det enkla före det komplicerade.

Min vecka med min son leder mot sitt slut – lila underbar som vanligt och lika ångestframkallande mot söndagskvällen. Helgen har varit fullbokad och spontan med aktiviteter som satt många tankar i rullning.

Lördagen åkte vi till “Marinens Dag” på amfibieregementet i Berga där man fick information om allt runt marinen samt möjlighet att uppleva delar av deras vardag. För Lio var det en dag som nog stannar med honom länge då möjligheten att åka stridsbåt blev verklighet.

För mig är det militära en dubbelsidig känsla – självklart behöver vi ett skydd & vara med i att bekämpa världsfred med mera men när diskussioner kom upp om att mitt älskade barn skulle delta i detta vart det något annat.

Skulle nog aldrig klara av att veta att min pojke befann sig på farliga och livshotande områden och situationer.

Men denna dag var han lycklig 🙂

Dagen avslutades med kalas för en nära vän som fyllde 35 – middag och bubbel ihop med Lio som charmade alla 🙂 älskar att se hur barnprogram han tittar på är så pedagogiska att han vet hur han ska applicera dem i verkligheten 🙂

Idag gick vi på “A beautiful planet” på Cosmonova och har du och familjen inte sett den – se den. Ett grymt samarbete mellan IMAX & NASA. Sätter många tankar i hur mycket mer vi kan göra för denna vackra plats vi lever på. 2 gånger säger dem att vi måste börja betrakta oss själva som besättning och inte passagerare- tänkvärt

Bus och lek på Naturhistoriska efter och sedan en däckad hjälte som somnade i soffan efter middag <3

Nu väntar en vecka utan hans kramar, pussar och konstanta bekräftelse på kärlek.

Jag har nu senaste 3 veckorna slagit mig in i cyklistgänget… jag cyklar, veckorna jag har min son 3 mil/dag minst och jag kan inte

hålla mig mer… går egot före i allt?!

Jag är seriöst i chocktillstånd!

1. Om en bilist hamnar i en kö – intar den sin plats i kön eller ska den sick sacka sig fram för att stå först?!

2. Är det så viktigt att visa att din cykel är snabbare än alla andras så att risken att preja en mamma med sin 5 åring på stolen är superhög?

3. Pedanter – alltså ni som går:

– slänger du dig ut i en hög trafikerad bilväg så är sannolikheten att enbart du skadas – hög. På en cykelväg riskerar du många andras liv!

Jag är varje dag så förvånad över bristen på hänsyn mot varandra.

Inget jag har för avsikt att engagera mig i mer än att jag försöker visa ett gott exempel för jag anser att det nog är lönlöst och drar lite för mycket energi från mig men jag ville bara höja min hand i detta 🙂

Ta hand om varandra

Har du någonsin sett dig utifrån och in? Sett hur dina val, dina ageranden skapat en tumult som bara spinner vidare? Som ett ekorrhjul du inte klarar av att stanna? Åh jag stannade ekorrhjulet men det fortsätter snurra med mig utanför tittandes in…

Varje gång jag börjar tänka tanken, varje gång mitt huvud drar igång och sätter ihop scenarion om hur jag kunde ha haft det, hur min kropp kunde ha haft det, min sinnesfrid – det tar 1 sekund och jag gråter…

Gråten kommer som en blixt från klar himmel

Jag vill ju på ena sidan inte ändra något – jag har mina underbara barn, jag har lärdomar att bygga upp något nytt & friskt med men jag har även en kropp, ett sinne som har det riktigt tufft just nu.

Efterskalven från en jordbävning brukar vara dem som tar flest liv…

När du står i stormens öga – när allt snurrar i 180 km/H och allt du kan göra är att agera på instinkt för att överleva, då är det tufft – så tufft. Jag tog mig igenom det lite för många gånger i olika scenarion… det jag höll undan under alla dessa år slår tillbaka på mig som ett 1000 ton tungt stenblock och jag vet inte vad jag ska göra för att inte krossas under det.

Jag önskar att jag hade haft någon som förberedde mig på just efterskalven – någon som sa till mig vilka konsekvenserna skulle bli om jag fortsatte i samma tempo i livet kombinerat med förnekelse av allt jag fick gå igenom.

2014 small det – rejält – en smäll som ledde till något jag aldrig trodde jag skulle få uppleva – svagheten, bristande förmåga att plocka ihop bitarna av glashuset jag byggt.

Vi åker till akuten

Min sambos redan flera gånger i helgen baserat på att jag hade så svårt att andas och tryck över bröstet. Jag har haft det ett tag och de första symptomen var samma som jag fick 2014 – så jag kopplade det till det – stress. Det fortsatte dock till något permanent – något till och med jag började ifrågasätta.

Väjde akuten utan träffade min läkare jag haft så länge – grymmaste på Sjöstadsdoktorn. Till min lättnad och förtvivlan så är även detta stress – av efterskalven…. hon sa saker jag inte ville höra, för i livet, med allt som sker HUR ska man varva ner? Få sinnesfrid?

Är medicinering den enda vägen idag?

Jag blev i stort sett tvingad sommaren 2015 att börja med ångestdämpande tabletter för att lugna min kropp – något jag inte ville. Jag slutade med dem vintern 2016. Idag fick jag reda på att jag kanske behöver fundera på att börja igen…

Hierarkin, samhällets råtta vi alla följer- varför?

Idag ångrar jag djupt att jag inte såg varningarna innan, varför skulle jag slita ihjäl mig för att bygga upp bolag åt andra? Varför? Vem tackar mig idag? Vem hjälper mig ur den sits jag är i fysiskt?

Jag ber dig – sitter du som jag då “stålkvinnan” och anser att inget påverkar dig… tänk till.

Det kommer att slå ner på dig – när du minst anar det och konsekvenserna är inga att leka med.

Be safe

Du vet dem där mornarna när allt bara går fel… Well välkommen till Fredagen den 25:e Augusti 2017 i Stockholm…

Jag har lääänge avfärdat eller hållit mig ifrån att gå till läkaren. Jag avskyr att gå dit och jag tänker oftast “det löser sig nog av sig själv”

Stressyndromet gav mig andningsproblem

Jag har ju skrivit om att jag länge var sjukskriven & att ett syndrom som höll sig kvar var att jag får tryck över bröstet vid negativ energi eller människor som stressar.

Våren har varit ganska negativt laddad och jag har lagt mycket tid på att hålla den utanför min sfär. När tryck över bröstet åter igen dök upp samt att jag vaknade mitt i natten av att min sambo väcker mig för att jag knappt får luft – kopplade jag till just all negativ energi.

Dock så har det hållit i sig och idag har jag svårt att andas i stort sett hela dagarna så min sambo sa åt mig att gå till läkaren.

Rutiner som bryts utan att meddelanden går ut

Min läkare befinner sig i sjöstaden – vi bor numera på Gärdet vilket gör hela processen liiite jobbigare men jag tog mig upp och åkte så jag skulle vara där till 9:15 då dem har drop in.

“Har du bokat en tid? Vi hat nämligen slutat med drop in”

Vända på klacken och åka hem igen…

Så denna morgon startade så långt ifrån vad jag ville då jag ska jobba hemma med mitt bolag & städa – gärna med ett positivt mindset!

Så nu blir det frukost – en timme omvandling med ett positivt flöde samt boka en tid.

Jag har insett en sak… en sak om mig själv. Jag tror det kallas att växa upp, att vara så trygg i sig själv att surret runt om inte spelar någon roll, andras åsikter… att jag äntligen är på en plats där allt kanske ännu inte är “picture perfect” men jag är tillfreds. Jag har funnit sinnesfrid.

Men just nu vill jag njuta av mitt glas vin, tystnaden hemma och vara med mig själv…

Berättar mer imorgon…

Du vet när du planerar och det inte riktigt går som du tänkt dig… haha det hände mig! Gör som jag säger inte som jag gör är ju något jag kan ta in i något för mig att utveckla – jag har blivit så oerhört van vid att vara spontan att det visade sig vara supersvårt att skapa rutiner. Speciellt att få upp mig ur sängen tidigare än 07:30. 

Som du vet så är jag nu på en liten resa att ta mig tillbaka till den kroppen jag hade för cirka 2 år sedan och i och med att vi inte blir yngre så kräver det lite mer ansträngning nu än då. Jag trotsade mina rädslor för att köra kostprogram och drog igång i Lördags – dock som jag skrev i mitt inlägg i häromdagen angående att skapa rutiner så var tanken att jag skulle gå upp – köra styrka för att sedan ta min son till dagis – det har ju med handen på hjärtat inte fungerat. Så det vart omplanering.

När sonen sitter bak på cykeln och sjunger – Backarna dödar mammas ben – och medcyklisterna inte kan hålla sig för att bjuda på ett leende

Jag går upp med min son, myser, gosar, äter frukost sedan cyklar vi till hans dagis som jag idag mätte med Runkeeper och det är 14,5 km dit och hem och jag cyklar på cirka 1 timme och förbränner runt 450 kcal. Det är dödens backar från gärdet till Årsta kan jag säga. Min son tyckte att det var oerhört roligt att jag sa att backarna dödade mina ben och satt och sjöng till och från så att cyklister och människor vi cyklade förbi inte kunde låta bli att le.

Så en bra kondition och ben träning med cyklingen för att sedan köra styrka när jag kommer hem – idag var det 2 set av triset med biceps, triceps och axlar.

Älskar verkligen att jag har allt jag behöver på hemmaplan för att komma i form igen =) Idag ska jag ta mig förbi Budo Fitness för att köpa ett elastiskt band så att jag kan dra nytta av mina extra kilon i chins samt sätta upp min chins stång hemma.

‘

Vikten av att bibehålla ditt kostschema så att du får i dig den mängd du behöver är oerhört stor – behöver du hjälp sätt alarm

 

Min kost har jag ju lite svårt att komma upp i rätt mängd med kcal – precis som jag misstänkte så tappar jag aptiten rejält och måste på denna avdelningen skärpa mig annars kommer jag inte bara att tappa vikten jag vill men jag kommer dessutom att tappa musklerna och dem ska vara kvar. Så från och med i dag blir det alarm på telefonen.

Igår såg mitt intag ut som följande:

Frukost: 1 liten portion av bananpannkaka med 1 msk keso och kanel runt 180 kcal

Lunch: 1 MRP (Måltidsersättning från Budo Fitness) 138 kcal 

Mellanmål: 2 nektariner

Middag: 120 g Ungsstekta hamburgare – hemmagjorda såklart =D, ruccola, tomat, rödlök och en stark salsa på koriander, tomat, rödlök, vitlök, chili, lime, solrosolja & vinäger – ca 200 kcal 

Som du märker – alldeles för lågt så idag blir det skärpning på mig och hur jag skapar den förändringen meddelar jag ikväll =)

Måndag! Den bästa dagen på veckan dem veckor jag får krama om min son igen efter en lång vecka hos sin pappa – samt den jobbigaste dagen då jag lämnar över efter min underbara vecka. Denna Måndag är det en underbar Måndag. Jag ska snart cykla iväg för att hämta min solstråle. 

Att skilja mig var kanske inte något jag trott skulle ske – men livet har sin väg och när man inte längre gör varandra lyckliga utan bara stampar på varandra så fanns det inte mycket kvar att göra. Länge funderade jag på att “offra” min lycka för att slippa just detta – att vara ifrån min son varannan vecka men jag insåg genom min dotter att det inte skulle resultera i något gott. Din lycka eller olycka syns oavsett om du medvetet visar det eller ej. Så här står vi och gör det bästa vi kan av situationen <3 Saknat honom som en galning men nu är han snart här =)

I Lördags startade jag ju resan mot att ta tillbaka min kropp och hälsa dit jag vill vara och jag insåg väldigt snabbt att jag behöver skapa typ en “Skalmanklocka” då jag redan på första dagen inte fick i mig tillräckligt.

Min väg att starta denna resa var att låta 2-3 dagar gå och på kvällen summera mängden kcal jag uppnått och jag låg inte bra till. Jag vet inte varför min kropp klarar av att gå runt en dag med allt vad det innebär plus träning utan att strejka och bli arg när jag inte får i mig tillräckligt. Så jag kommer nu att skapa ett striktare schema och se om det kan ge mig en bättre struktur.

Löftet om att genom denna resa ha fokus på att må bra är huvudfokus

Kanske blir det lättare nu när min son kommer hem då jag tvingas in i rutiner för att hinna med det jag vill utan att “ta tid” från honom. Eftersom jag driver eget hemifrån samt har lite extra timmar så är min vardag väldigt olik sig från dag till dag vilket gör att jag oftast är väldigt spontan i allt från min träning till kost. Träningsupplägget som jag kommer att rikta mig efter denna vecka ser ut som följande:

06:00  – 06:30 Intensivt Styrkepass hemma 

07:00 Väcka min son 

07:00 – 09:00 Mys & frukost 

09:00 Cykla med min son till dagis – 

09:30- 10:30 PW hem 

Detta ger mig 2 pass på förmiddagen som ger mig tid till allt annat under dagen/kvällen

Hämtar sonen 15:00 och då även cykelresa hem 

Att våga pausa, att våga öppna upp, erkänna & vara ok med din verklighet är något jag gjort halvdant. Jag har i 180 försökt att genom ageranden och felriktad mental fokus hålla sanningen utanför min trygghetszon något som dem senaste månaderna tvingat mig ur.

Du som följt bloggen vet att mitt förflutna är sådär kul och att dem senaste 2-3 åren varit väldigt skakiga. En del av mig – min stomme – har jag tvingats pausa eller i alla fall inte hålla på samma nivå som innan vilket gjort att jag faktiskt typ nästan struntade i det – min träning.

Jag har aldrig varit tjejen som vill vara trådsmal men jag har alltid hållit en stark kropp. Den har under senaste 2 åren sakta försvunnit vid sidan av andra delar jag var tvungen att ta i. Vilket är helt ok men nu är det dags att skärpa till sig.

Så jag ska göra det som skrämmer mig mest

I tidig ålder utvecklade jag ätstörningar – först anorexi som sedan utvecklades i bulimi, som med allt annat i mitt liv "tog jag hand om" detta själv vilket gör att jag än idag lever med dessa problem även om det mest är den psykiska delen – att jag känner mig extremt äcklad av mig själv om jag inte håller en viss standard.

Min träning, min kosthållning min ståndpunkt till hälsa har alltid därför varit att du ska må bra – jag har undvikit ultimata sporter eller dieter av rädslan att jag ska tappa kontrollen.

Idag kommer jag att starta en resa med att just konfrontera min sjukdom med att göra det som skrämmer mig – att leva efter en kostplan baserat på att räkna kalorier. Detta för att jag vill

1. Komma tillbaka i form
2. Utmana mig själv
3. Ha kontroll på processen i vad som passar min inom kort 40 åriga kropp

Jag har tagit hjälp av min sambo vars roll såklart är att på insidan se att jag inte blir för manisk samt en nära vän Hayes på Budo Fitness – som med sin enorma kunskap om vikt, kost & träning förser mig med komplement till mitt kost & träningsschema som jag lägger själv.

1500 kcal per dag kommer vara min initiala inrikting med minst 1 pass om dagen

Det är inte en stor förändring jag är ute efter, jag ät inte längre inom elitfotboll, jag tävlar inte i någon sport utan jag vill dit där jag mår bra i min kropp!

Vägde mig igår och resultatet var 67,5 kg & 34% fett (detta enligt min våg – kommer att utföra en caliper mätning för att veta exakt)

Det som stör mig är främst % fett – då jag vill ligga någonstans runt 20%.

Mina förebilder

Och så självklart min målbild – tagen februari 2016

Jag kommer att berätta hur jag lägger upp min kost och träning ihop med resultat varje vecka

Kram

… and your soul will speak. Vilket oväsen skapar våra tankar? Sätter dem enbart krokben för oss eller är det en balans vi behöver hitta till? Hur många där ute i samhället driver sig själva till vansinne genom att låta tankarna styra vad som stämmer istället för att ta reda på det? Sociala medier skapar en stor impact på alla generationer unga som äldre i hur vi anser att vi ska agera, se ut eller tänka för att passa in vilket för mig blir så skevt när jag tittar utifrån och in men när jag står i min bubbla inser jag ju att jag är där med…

Under denna morgon bara – men självklart ser jag detta varje dag – har jag på sociala medier sett så många som tydligt, öppet eller maskerat, visar att det har det jobbigt med psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är det dessutom så många som associerar med att man är galen, onormal eller som något fult vilket jag anser ger det en ännu större eloge till dem som faktiskt vågar säga att dem har dessa problem. I dagens samhälle – dit vi drivit oss själva – är psykisk ohälsa inget som anses ovanligt längre och det är något som vi borde våga prata mer om. Jag tror att den psykiska ohälsa som pågår handlar mycket om att vi umgås mindre utan vi antar vad folk tycker om oss, vi drar förutfattade tankar om vad och hur folk agerar på sociala medier och hur vi passar in i den ekvationen.

Är vi så oerhört kontrollerade av vad andra tycker och behovet av att bli sedd, erkänd offentligt att vi drar ner oss själva i ett mörkt hål av självdestruktion.

Vår magiska hjärna är ett organ som vi redan vet inte utnyttjas till fullo, att vår kapacitet som människor inte använda hela vägen – dock skapar vi enormt fantastiska ting runt om i världen – stora som små – i stora sammanhang men även i vår vardag. Däremot så kanske det hade varit bra att ha en “pausknapp”, en möjlighet att när vi märker att våra tankar svävar iväg och lägger onödiga krokben på oss, bara få stänga av.

I mitt inlägg igår  pratade jag om mina egna livsstilsförändringar som resulterat i många saker jag kanske kunde ha undvikit eller i alla fall fått en mindre skada av om jag kontrollerat eller haft någon som hjälpte mig igenom att sortera mina tankar. Varje dag behöver jag till exempel vara väldigt konsekvent med att tänka positivt, hålla mina tankar i banor som gör att jag inte hoppar ner i det där mörka hålet.

Vi alla kanske skulle behöva en terapeut som vi fick träffa 1 gång per månad för att hjälpa oss att hålla isär vad som är verklighet och vad som är våra tankar som springer iväg.

För mig och garanterat för många andra därute är det kanske lite extra svårt – dem som har tuffa och mörka bagage som kommer och knackar på dörren titt som tätt. Tankarna kommer som en tsunamivåg i högsta hastighet och även om man ser den komma så står man med fötterna nedgrävda i sanden och väntar på att den ska träffa. Jag jobbar dagligen med att boosta mig själv för att ha modet att ta upp fötterna och springa när larmet om vågen kommer – jag har även insett att jag kommer att behöva ha min egna mentala coach för att mitt liv, min vardag, min business är för beroende av att ha mig på topp och jag orkar helt enkelt inte att vara “Superwoman” längre och hantera allt. Precis som man i företag ger uppdraget till den som har mest kompetens så kommer jag att lägga detta i händerna på en kvinna som är magisk – något jag kommer att ta upp under processen.

Något som vi alla borde vakna varje dag och säga till oss själva! Något jag kommer att börja med från och med idag – konsekvent. Glöm aldrig hur grym du är, påminn dig när tankarna tar över om att det är bara tankar – hitta din egna pausknapp – kanske att du har ett inspirationsklipp, en låt, en bild vad som helst som får dig att gå ur den loopen av dålig energi. Det är inte ditt fel att dem kommer – men du kan erkänna för dig själv att dem kommer och göra allt i din makt för att få dem att försvinna.

Jag ger dig en video jag lyssnar på ofta – du kanske tycker att det är jobbigt, att det känns töntigt och vet du vad  – det är OK. Men jag utmanar dig att lägga dig ner, blunda & lyssna – jag lovar att har du som så många runt om dig destruktiva tankar så kommer tårarna rinna ner för dina kinder för du inser att du är värd så mycket mer.

Gå ut och ha en grym dag