Hatkärlek – det är vad jag känner för dig, älskhatade fot. Du satte stopp för allt! Nu har jag kommit till läget där jag inte orkar bry mig om dig längre… kanske på bekostnad av min närmaste omgivning då det kanske kommer att göra ont att se mig…
3 veckor sedan nu jag satte igång och skulle komma tillbaka fysiskt och därmed även mentalt inom min träning. Jag hade låtit mig slöa till – vilket är helt ok, men jag vill inte vara där längre.
Började bra men hamnade snabbt i en nedåtgående mental spiral av uppgivenhet pga min fot och hur ont det gjorde.
Så jag stuvade om lite – boostade mig själv med gamla “Ljungan” spirit (Ljungan mitt sk artistnamn under fotbollen) lägger smärtan på hyllan och kör ändå.
Jag fick en enorm kick av min älskade sambo som gav mig ett pass att följa så jag slapp tänka själv plus att jag körde intervaller runt en fotbollsplan – helt galet vad känslan att springa utefter en målad linje på gräs kan göra mentalt…
Så detta startade jag med i Måndags – träningsvärken igår & idag är olidligt underbar 🙂
Igår tog jag en 90 minuters PW i ett rungande tempo och idag väntar samma pass som i Måndags – visar dig i ett inlägg ikväll.
