För 5 år sedan gjorde jag ett val – ett val som skulle komma att påverka alla beslut jag i framtiden skulle komma att ta. Jag tog ett aktivt val som 21 åring att bli mamma.
I November 2002 föddes min dotter & 10 år senare min son.
Att vara mamma är det bästa jag någonsin gjort – det finns inget jag inte gör för mina barn.
Ibland vill inte livet gå den väg man kanske själv planerat för och då måste man även agera därefter.
Tittar jag i backspegeln på mitt liv så har min roll som mamma inte varit den enklaste – inte då på grund av att mina barn varit jobbiga på något sätt – T V Ä R T O M – dem är och har alltid varit änglar.
Däremot har mitt liv kantats av otrohet, misshandel, flykt, skyddad identitet & skilsmässa. Dessa händelser kan sätta vem som helst på kant och rubba vilken stark människas värld. Som mamma, som förälder är det i dessa stormar du måste visa din kraft, din förmåga att stå emot alla känslostormar som kommer att komma emot dig, vara oegoistiskt och sätta
D I N A * B A R N * F Ö R S T
Min dotter och jag – vi var själva – vi tillsammans tog oss igenom så oerhört mycket och mina val kom nog aldrig att vara så jobbiga då det bara var vi – H O N kom alltid först. Vad omgivningen ansåg det brydde jag mig inte om – det var hon och jag emot världen och vi kommer alltid att vara starka tillsammans. Jag satte hennes känslor & vilja först – inte på ett bortskämt sätt utan vi pratade, diskuterade och jag minns inte hur många gånger jag fick ta henne och våra val i försvar med frasen
“Hon är ett barn – ja – men hennes känslor oavsett ålder är värda samma respekt som en vuxen”
Vi tog oss igenom att vara ensamstående i ung ålder, misshandeln & flykten – det var långt ifrån lätt men vi gjorde det och det var även hon som en dag såg mig i ögonen och sa
“Mamma – du ska inte behöva må så här”
När jag låtit mig försvinna i mitt äktenskap. Det var självklart inte baserat på den meningen eller incidenten som ledde till att vi 6 månader senare gick in i skilsmässa men jag vaknade till – jag kom ihåg hur jag försökt att dölja för henne hur jag mådde i flykten innan & att mitt val att leva olycklig för att inte behöva dela vårdnad av min son inte skulle hålla. Min son skulle inte bli lycklig, min dotter skulle inte bli lycklig, mitt ex skulle inte bli lycklig – vår familj skulle inte vara lycklig.
Idag står jag 1 år senare med en son som saknar mig så extremt mycket under veckorna han är hos sin pappa att jag knappt kan lämna honom på dagis – han ska spendera 100% av sin tid hos mig med mig.
Han älskar sin pappa, dem har roligt men att han fick gå från 100% med mig till 50% skakade honom… mitt jobb – vårt jobb är att se honom – att låta honom få ta plats, vara delaktig i hur vi ska forma hans tillvaro – inte behandla honom som en rekvisita som per automatik ska bollas fram och tillbaka varannan vecka.
Valen kontra möjligheten
Idag står jag med situationen att jag driver en egen business som jag kan ha honom med mig och driva min business framåt – han går på dagis 10-15 för att umgås och leka med sina kompisar men vissa dagar vill han inte. Som idag när vi kommer till dagis och han totalt får panik. 45 minuter fick jag försöka att bolla med honom men hysteriskt grät han över att han ville vara med mig hela tiden.
Hela min kropp skrek att vi skulle packa ihop och gå hem igen – samtidigt som jag där och då påverkades av röster runt mig, dagis, mitt ex m.fl att han behöver sina rutiner med mera. Jag lämnade honom skrikandes med en stor klump i magen som gjorde att jag knappt kunde göra något av det jag planerat för dagen och fick det sedan bekräftat att han varit ledsen hela dagen och väntat på att jag ska komma.
Beslutet vart att han fick ta sommarledigt en dag tidigare – beslutet vart att han inte valt denna skilsmässa och att om jag har möjligheten att planera min tid, min business så att jag kan vara med honom dem dagar han inte vill till dagis så kommer jag att sätta hans behov före andras åsikter.
Jag har inte en enda gång ångrat att jag kämpat för min dotters rättigheter och jag kommer aldrig ångra att göra det för dig, min prins. Barn är livets gåva och inget tillbehör för att få oss vuxna att må bättre eller i en kamp mot varandra – de förtjänar att som alla andra – att bli hörda – sedda – speciellt i situationer dem ej valt att hamna i.
Imorgon kommer det ett gäng livesändningar runt vår lilla arbetsdag ihop och hur den kan se ut =)
Haka gärna på genom att följa mig på Facebook
xoxo
