Har du varit med om dagar, veckor, timmar, månader eller år som satt hela din sfär i gungning? Omständigheter, situationer, känslor eller ageranden som gör allt klart samtidigt som det ställer till en orkan av turbulens?
Jag är där nu, jag har varit där tidigare – skillnaden? Jag har hittat mig själv, vem jag på riktigt är och inte vem jag anser att jag ska vara för att passa in i en världs uppfattning om vem jag bör vara.
Detta har självklart lett till många saker som inte är ultimata samtidigt som jag måste genomföra dessa handlingar för att få leva. Sårar jag? Ja. Frigör jag? Ja. Förändring är inte alltid enkelt då det ställer saker på sin spets.
Nyligen fick jag möjligheten att höra om en kvinna som haft ett galet förflutet med många incidenter – många liknade mina men hon har genomlidit något som jag aldrig kommer kunna förstå men jag kan känna igen mig på ett visst sätt.
Efter en incident fick hon en hjärnskada som gjorde arr hon tappade alla känslor för den hon levde med. Hon fick se honom skapa ett nytt liv vilket självklart gjorde ont – att se en annan människa lida och inte kunna göra något åt det.
Jag har ingen hjärnskada – men – jag har haft en långvarig period av mitt liv där jag kränkt mig själv baserat på vad personer gjort mot mig. Det vill säga att jag skapat en bild av vad jag är, kan vara och vill vara baserat på fel fakta.
Hela mitt liv har människor runtom mig sagt att jag har potential, att jag måste göra något stort för det är jag menad för… Men jag lyckades inte.
I år vaknade jag! Mycket med hjälp av rätt människor runt mig, men mycket på grund av att något i mig sa att nu räcker det.
Jag började se mig själv i ett annat ljus och skapade många saker som jag verkligen brinner för. Detta skapade irritation, frustration och samtidigt en brist på förståelse hos den jag hade närmast. Vi gled isär. Klart att vi båda har stor del i detta men jag känner nog störst skuld i och med att jag inte klarar av att backa tillbaka och hitta tillbaka. Att jag hittat den “Karro” jag vill vara och att jag vill börja helst igår.
Smärtan jag ser gör ont, smärtan som förvandlas till förakt, glåpord och oförståelse – det är inget jag unna min värsta fiende. Det är 10 år jag lägger bakom mig, 10 år som jag inte ångrar, utan sörjer att jag förlorat samtidigt som jag ser fram emot framtiden. Svår kombo.
