SOCKERBOVEN – att vara eller inte vara.

Vad är din relation till socker? Har du hamnat i hetsen av noll tolerans eller har du ett överflödigt intag?

Diskussionen om socker & dess effekter har ökat mer och mer, till en bra anledning i vissa fall kan jag tycka men den har även skapat en hets som i många fall skapar mer problem än en lösning.

Huvudaspekterna runt diskussionen om socker kommer som jag ser det ur ett aspekt vinklat mot barn, att övervikten bland barnen i Sverige ökat kraftigt. Självklart finns det andra anledningar – som att ett överdrivet intag inte är bra.

Hur ska man ställa sig till detta? Ja gällande barn och barns näringsintag handlar det enligt mig om oss föräldrar och väldigt enkla saker.

– förbud skapar större intresse

– större intresse skapar ett större intag när tillfälle ges

– ett stort intag startar ett beroende vid de tillfällen som ges att krossa förbuden.

– rutiner & information skapar lärande

Gällande oss alla så tror jag inte på förbud utan jag tror på att informera och att inte skapa ett behov av att bryta regler. Bättre att baka in reglerna i vår vardag så de blir självklara. Så gör jag och det fungerar på mig och mina barn.

Förhållningssätt…

Hur vi förhåller oss till varandra och våra vanor är en annan synvinkel – de som valt en helt strikt avhållsamhet från socker och mår bra i det, måste få göra det på samma sätt som människor som väljer att ha socker i sitt liv måste få ha det utan att starkt kritiseras.

Den svåra brytpunkten kommer när vi ser något skadligt – när behovet av socker är för stort att det skadar eller när ett beteende att hålla dig borta skapar ett tvångssyndrom som till slut leder till – på samma sätt som barnen – ett överkonsumerande.

Hur vi kommunicerar är starkt kopplad till om vi når fram eller om vi lägger mer ved på brasan.

Hur kommunicerar omgivningen, samhället och vården kring överkonsumtion?

Satt precis i en fika där skrämmande fakta kom fram som jag trodde var en självklarhet.

Gastric bypass  – förminskning av magsäcken för att minska i vikt.

Ett ingrepp som används vid extrem fetma för att hjälpa individen till ett sundare leverne – eller?

Jag var i tron om att dessa ingrepp följdes av förändringsterapi för att undvika att komma dit igen – men icke. Operationer som på löpande band utan att lägga tid på att ändra ett beteende??! Hur tänker man här undrar jag? Både ur hälsoaspekt men även kostnad? För dessa människor kommer ju att komma tillbaka.

Ännu värre – det tittas på att glra detta ingrepp i större utsträckning på barn!

Jag kan förstå åtgärden ihop med konsultation mot en bättre livsstil men inte som ett plåster på ett sår.

För att summera alla tankar så är det för mig ganska så solklart – lev! Skapa glädje, skapa en miljö runt dig som skapar glädje, vilja att leva sunt men med möjlighet att unna dig livets goda.

Hets om midjemått, kolhydrater och socker – vad man får och intr får göra kommer tillslut att leda till förvirring i vem du är i detta.

Media lägger kraft på det som säljer – ha alltid det i åtanke och testa dig fram i vad som passar dig och din kropp. Blir det svårt – ta hjälp.

Har du barn – fundera lite på det jag skrev – hur reagerade du om du utan kunskap blev hindrad att göra något? Jag blev totalt galen och hittade vägar att nå dit.

Det har jag alltid med mig i min uppfostran av mina barn – jag vågar även att vara självkritisk. Att vara förälder kräver av oss att hitta det bästa för våra barn – hitta det genom att vara dig – inte vad böcker säger att du ska göra. Böcker är grymma – som inspiration men ta sedan kunskapen, filtrera den och anpassa den till den du är – för du är grym!