Stay true to you
Hälsa & Fitness
Annons
Annons
Stay true to you

VARANNAN VECKA BLUES

Ligger här i sängen och tittar på min son, mitt hjärta som betyder allt. Han som har ett hjärta av guld och som fyller ett rum med glädje så fort han tittar in. Jag ligger och ser honom sova och ännu slippa se hand besvikelse i att det är Måndag och att vår vecka är slut. Jag ligger och ser på honom och förstår ännu inte hur man kan njuta av att ha sina barn varannan vecka…

Jag var 22 år första gången jag gav liv åt en underbar själ – åt min fina Iza som idag snart fyller 15 år. Jag var ung och alla ifrågasatte mig men jag var redo – redo att vara och spendera mitt liv med mitt barn. Hennes pappa var tyvärr också ung och hans prioriteringar som han säkert idag ångrar gjorde att han inte fanns där. Jag kämpade för en relation men den kom aldrig. När den väl kom var det för sent så min dotter ville inte.

Två versioner av en imperfekt värld

Jag har lidit med henne då jag anser att kontakt med sina föräldrar är oerhört viktig, jag anser att vi som vuxna har ett ansvar den dagen vi i framtiden väljer att gå skilda vägar att hålla våra bråk eller anledningar till separation dolda för våra barn och hålla dem först. Dock pratar vi ofta om detta och hon är en underbar tjej men trots det tragiska hade jag lyxen att få vara 100% med min dotter…

Aldrig förstått dialogen där en varannavecka förälder är positiv

Så oerhört tacksam till det faktum att min sons pappa är där och är en oerhört fin pappa som tar stort och kärleksfullt ansvar över vår son.

Den andra sidan av en icke perfekt värld är ju då att han är ifrån mig varannan vecka – något jag tycker är oerhört jobbigt och även min son. Måndagen vi ska lämna på dagis för överlämning har blivit lättare men fortfarande så jobbig – mest på mig vilket jag är glad för. Jag vill ju att min son ska vara lycklig.

Det jag slås av är alla som frågar mig

”Är det inte skönt att vara fri varannan vecka?”

Svaret till er alla är nej! Jag valde att vara förälder och med det ett liv av glädje och kompromisser och jag har aldrig ångrat en enda sekund. Jag förstår verkligen inte er som känner så… ville ni ha barn från början då? På riktigt? Eller är det ert dolda försvar istället för att erkänna att ni mår dåligt av det?

Den här killen och även min dotter är mina änglar och jag förgylls av deras närvaro, deras lycka och glädje! Jag vill vara där varje sekund och att tvingas missa 26 veckor varje år av min son äter upp mig.

Uppskatta era barn, se dem och ge dem all kärlek i världen! Bespara dem era bråk, använd dem inte som spelbrickor mot er för de är oskyldiga små änglar som bara vill ha er kärlek och uppmärksamhet

Annons

Lämna en kommentar

Annons
Annons