Självkänsla – ett starkt och samtidig oerhört obalanserat ord. Vår uppfattning om oss själva i en värld där oärlighet är vanligare än uppriktighet. Där vi hellre tisslar och tasslar om andra än att våga möta de i deras versioner om varför du uppfattar dem på ett särskilt sätt. Hur enkelt är det att bibehålla en trygg plats om vem vi är i en djungel av oärlighet- eller är det exakt det vi borde göra, vara trygga?
Tycker du att jag svamlar? Förstår du inte mitt öppningsresonemang? Jag kan förstå det och jg tror inte att det är ett symptom eller beteende som går att ändra på för om jag försökt – i så många konstellationer att jag just nu står med viljan att som en struts, köra huvudet i sanden och “just don’t Give a fuck”
Men jag kan inte – jag har barn – barn jag älskar över allt i denna värld – barn jag vill ge den största plattformen av kärlek, respekt och integritet att våga gå emot strömmen, att våga vara sig själva och ta allt i världen dem vill. Så jag måste fortsätta.
DIN UPPFATTNING
Hur du ser en person på gatan som går förbi dig, en bekant i din vänskapskrets, en nära vän, familjemedlem eller din käresta – denna uppfattning är din och bara din men om du inte bryr dig nog att se denna individ och fråga eller försöka förstå vad som format denna, varför hen agerar som hen gör då har du tyvärr inte rätten att dömma. Vi är alla olika och många har gått igenom tuffa saker som är tuffa att ta sig igenom och som även trots bearbetning kräver en enkelt liten knuff för att ta kål på. Att våga prata med en person om vad du anser att den gör fel kan öppna fler dörrar än den stänger – om du gör det till personen och inte bakom.
KNUFFEN
Jag är en av dem – som gått igenom lite för mycket. En av dem slagit mig gul & blå för att inte ge upp, för att kämpa mig tillbaka – för att leva!
Har jag “issues”? Eh ja – vem skulle inte ha det? Mitt största problem är tillit mitt andra var att jag ville tillgodose alla. Jag lyckades inse att det var något jag var tvungen att sluta upp med när jag kraftigt gick in i väggen. En vägg svår för mig att erkänna, en vägg jag tvingades att medicineras för att bearbeta, en vägg jag idag blir hånad för, förlöjligad för. Ett hån som knuffat ner mig igen. I ett hål där all min självkänsla är som bortblåst, där jag tvingas slåss mot mig själv för att inte låta deras lathet i att förstå sänka mig. Ett hål jag inte vill befinna mig i och för att klättra upp reser jag en mur.
TÄNK TILL
Jag befinner mig här, tack till den jag är har jag betydelsefulla människor som håller mig uppe. Men det jag vill ge dig är en tankeställare i en värld som gömmer sig bakom ord, bakom dataskärmar & sociala medier- tänk till.
Det är liv vi pratar om, människor. Om du så gärna vill prata om andra – var modig nog att prata med personen, lär känna den, förstå alla varför. Ni behöver inte älska varandra men man Behöver inte förstöra heller.
