-TROR INTE PÅ LYCKOOFFER-

Jag har som jag tidigare nämnt äntligen hittat vägen till att ta mig igenom händelser, beteenden och känslor som tidigare har hämmat mig. Har det varit enkelt? Nej. Kommer det att vara enkelt? Absolut inte – däremot så kommer jag nu att veta exakt vad jag vill och inte vill ha. Det har gjort oerhört ont – det gör ont då jag vet att jag på vägen sårat människor som jag vet är bra människor men vars liv kom in i mitt i fel läge.

Jag var skadad och vilsen. Var det värt det? Ja, därför att i slutändan har jag endast ett liv och jag som alla därute förtjänar att leva det till fullo, dessutom om jag ska vara helt osjälvisk så har jag 2 barn som förtjänar den starkaste mamman.

-TROR INTE PÅ LYCKOOFFER- 

Har du – kanske lever du i det just nu – sett eller upplevt individer som har tagit ett beslut i sitt liv och är för stolta för att ändra sig? Det kan vara allt från små beslut huruvida dem ska köpa en glass mitt under en diet till att leva kvar i ett dött äktenskap. Jag har både sett dem och jag har upplevt dem. Jag levde i det. Jag gifte mig – jag var kär… i illusionen av att vara gift, ha min egna lilla familj som alla andra, att skapa lycka, att ha trygghet – så pass mycket att jag jagade äktenskapet. Visst låter det hemskt? Det är det – och minst för mig och mest för de som inte såg det komma. Det gjorde jag inte heller i situationen jag var i just då – jag trodde det var min verklighet…

Idag – eller rättare sagt för kanske 2 år sedan började jag inse, jag försökte att hitta vägar för oss att hålla ihop, vägar att ena oss trots att vi var så oerhört olika. Min man är en fin kille men vi värderade olika saker. Vi var för olika, något som i början var en charm men som sedan blev en belastning – för oss båda. Jag ville att vi skulle fungera men ju mer vi försökte, ju längre tiden gick ju mer infekterat vart det. Jag tappade tron på mig, kärleken, livet och dedikerade mig till ett olyckligt äktenskap för att hålla familjen enad – jag gjorde mig själv till något jag inte tror på – ett “lyckooffer”.

-VILJAN OM ATT SKAPA LYCKA- 

Idag – efter mitt val om skilsmässa inser jag att många antagligen hellre sett mig kvar där än att jag vågade vara stark för oss båda. Jag ville så gärna ha en “fin” skilsmässa, att vi skulle kunna stå ovanför sårade känslor och vara vänner. Inse att tiden vi haft tillsammans gav oss så mycket – bland annat en son – och att vi skulle kunna växa i att hitta tillbaka till dem vi ville vara. I en skilsmässa verkar den gemensamma nämnaren från människor runtom de drabbade att det ska vara en person som är “the bad guy”. Varför? Jag förstår inte… är inte 2 starka & lyckliga personer bättre än 2 hämmade & olyckliga individer som ger vika från deras drömmar pga att de inte kan inse att de gjort sitt? Min vilja om att lämna min man var inte ren egoism – jag har älskat honom och en del av mig kommer alltid att älska honom även om den kärleken inte tas emot. Han är pappa till min son och var länge den jag levde med och vän. Det gör ont – en det var värt det.

-UTMANING – 

Hur jag gjorde för att ta mig till ett läge där jag vågade vara den starka tog för mug lång tid. Jag gjorde många saker rätt men på fel sätt – haha det låter bra va?

Sanningen är att jag jobbade med mig själv konstant men jag sa aldrig till någon vad mina mål var då jag aldrig litade på mig själv eller trodde på att jag skulle ta mig dit.

Inom fotbollen var en av mina styrkor just att visualisera – jag jobbade med mental träning och skapade mig ett “mentalt rum”. I detta rum tog jag mig till inför matcher – jag såg mig själv göra de snygga nickmålen , glidtacklingar och finter. Jag såg morgondagens rubriker i tidningen och jag hörde ropen från läktaren men ….

Jag lämnade min privata del i kölvattnet av min elit persona… så vad vill jag att du gör nu?

Jag vill att du tar dina mål för 1,3 & 5 år och skapar en visualisering om dessa – skriv ut bilder – skriv – prata – hitta musik som tar dig dit – gör det som du behöver för att se dig själv där.

-STOR KRAM-