ATT PRESSA SINA GRÄNSER – Good or bad?

Hur ser du på gränser? Dina gränser, både fysiska & mentala? Hur hanterar du dem? Ignorans eller acceptans? Det där med gränser är inte alltid lätt oavsett om vi pratar liv, tankar, jobb, familj eller träning…

Som jag tidigare nämnt så är jag mitt inne i en process av stresshantering då jag för över ett år sedan tydligen gick in i den berömda väggen. 

Stressprogrammet är uppdelat i att jag träffar läkare, fysioterapeut, terapeut och sitter i grupper och diskuterar stress och återhämtning. 

Idag tänkte jag relatera till min fysioterapeut – David – som är grym! Han vet exakt vem jag är och med glimten i ögat sätter han mig på plats.

Det vi diskuterar är gränser – gällande min fysiska resa. Jag älskar nämligen & lever för att utmana mig själv och att trycka ur det sista som finns att ge – kanske inte bara inom träning om jag ska vara helt ärlig.

Jag gör hela tiden – i andras ögon- korkade saker som till exempel att spela matcher med brutna revben, gips mm mm jag kan fortsätta för evigt här.

Min senaste utmaning är min fot – den jag 2010 fick avsparkad och lämnad med permanenta nervskador som hindrar mig från att spela fotboll, hoppa, springa – ja egentligen allt som lägger mkt vikt på foten.

Här kommer mitt dilemma – ska jag sluta träna för att jag får ont? Vissa säger ja andra nej.

Jag säger ju nej! 

Bestämde mig nu ihop med vänner att springa Tough Viking i höst… Ja #idioti jag kommer knappt att kunna gå men jag behöver kicken. 

Så då började jag sakta nu att testa foten för löpning – det vart trappa och intervaller. 

Gör det ont? Ja! Kommer jag att bli ifrågasatt? Ja! Gjorde detta passet mig lycklig? Ja!

Så frågan är – hur ska vi ställa oss till våra gränser? Jag säger att vi alla ska leva efter vad som gör oss lyckliga!